Det här var något jag satt och funderade på igår morse, på väg till jobbet,
hur tog jag mig hit egentligen, och vad gick fel på vägen?

Man har gått igenom livet hittills med drömmar och visioner om att man ska lyckas och erövra världen, och många runt omkring mig har också uppnått sina drömmars mål i karriären. All lycka till er!

Men fan vad avundsjuk jag blir på er.
Är det inte så att en människas drömmar utformar sig till dess personlighet lite grann?

Så är det i alla fall för mig.

När jag var liten vill jag bli veterinär, för jag älskar verkligen djur! Men tanken på att behöva avliva ett djur som kanske faktiskt inte lider av någon skada eller sjukdom.

Nej, det strider mot vad jag tycker är rätt och därför kändes inte heller det valet av karriär rätt för mig.


Sedan när jag kom upp i tonåren fann jag kärleken i dansen, och det var väl där som jag faktisk insåg vem jag egentligen var. Det var något härligt och glädjefullt över dansen, och vilka underbara människor jag lärde känna, ja det här skulle jag nog satsa på, gå danslinjen eller kanske musikal? Men nej det satte både min pappa stopp för och även mina dåliga knän. Så det ledde till att jag lade dansen på hyllan…

Sedan när jag gick första året på gymnasiet, upptäckte jag hur fantastiskt roligt det var att skriva, det kunde bli både reportage, till noveller, kanske skulle man satsa på att läsa till journalist, och med lite uppmuntran av lärare blev jag mer och mer övertygad om att det här kanske var rätt för mig? Och mer och mer sugen blev jag att flytta till London ett år eller två, få se världen, uppleva något mer än vardagen i Norrköping.. Men dem drömmarna dog någonstans på vägen och med det så försvann också självförtroendet.

Senare i livet att jag fått personlig glädje av utformning och layout, det är något jag kan bli som trollbunden i flera timmar av att styra med, och kanske vore det roligt att jobba med? Att skapa layouter till olika ting, rent, cleant och snyggt! Men att börja plugga nu, när man har barn, och arbetsmarknaden ser ut som den gör… Blir tyvärr inte eld och lågor av tanken..

Ja, vart tog drömmarna vägen?

Det finns en låt som spelar text raden

”för du är den som får mig minnas alla drömmar jag har glömt”

Så fint det vore om du ville hjälpa mig minnas kära du….

/TINA